erikssontore

Vad gör vi med mörkret,
vad gör vi med döden?
vad gör vi när tomheten ekar?
När ondska och smuts
täpper till alla flöden;
förtränger och flyr och förnekar?

Jag vill inte se,
inte höra och känna
den vidriga, ruttnande stanken
från alltings förfall
i en värld såsom denna.
Jag kväljs och vill fly blott vid tanken.

så ljug mig ett epos
ett stort och ett märkligt
där vi två har hjältarnas roller!
Och låt mig få tro
att det nästan är verkligt;
att luftslottens grundvalar håller.

Men världen finns kvar
trots de drömmar vi väver
trots sagor och trots utopier
Vad är det vi gör?
Vad är det vi kväver
om tillvaron blir fantasier?


Ja världen finns kvar
med sin smuts och sin plåga
och starka förmåga att fela
Så dyker den upp,
denna envisa fråga:
Vad är då min del i det hela?

Vad gör vi med mörkret
som inte kan stoppas
Det finns även inom oss alla!
Vi tänder ett ljus
Vi väntar och hoppas
att domen mot synden ska falla.